🐾😸 MACA LENJIVICA – U ŠPAJZU DRAMA
autor: Nelly Poerich
U planinsko seoce stigla jesen prava,svuda šuška lišće, polegla je trava.
Rodilo je voća, savile se grane,
omlatila ih Zinka, virucka sa strane.
🐾😸
Založila vatru da papriku peče,
biće puno ajvara – komšinici reče.
Domaćica vredna kao vojnik šparta,
zimu treba preživeti, daleko je do marta.
🐾😸
U špajzu svega, zimnica se sprema,
tegle pune slatka i raznoga džema.
Pod konac sve se složilo, dunjama milina,
al’ u džaku i buretu drama u tri čina.
🐾😸
Nabusiti krompir svom težinom lego,
papričicu šilju svom težinom stego.
Kiseli se babura sa sirom u kaci,
miševi izviruju, rugaju se maci.
🐾😸
Vitlaju po špajzu, jesen im je gala,
klopka s ratomirom – neslana im šala.
Sa krompira ispeli se da dohvate sira,
krastavci dremuckaju, ne daju im mira.
🐾😸
Tek što su se smelo pripremile njuške,
začuo se prasak komšijine puške.
Prestrašeni dršću od lovačkih pasa,
lavež ciku nadjača – ne trenuše časa.
🐾😸
I maca se sklupčala u ćošku kraj vrata,
zakucale kazaljke obešenog sata.
Samo Zinka ne cvika – starog je ona kova,
kad u špajz upade, ne trenu ni trena.
🐾😸
„Opet ste se navrzli na moj trud i znoj!“
s metlom ih popraši, poređa u stroj.
„Ta mene ste našli šnirati na čvor?“
neslavno se završi s miševima zbor.
Maca repom maše, oko nogu mota,
i ona bi na gotovo mišića da smota.
Al’ Zinka ne bi’ blaga – i njoj kaznu priši,
izlete ko furija: „Šic! napolje briši!“
🐾😸„Lenjivice jedna, ni za šipak nisi,
vratiću te tvojoj gazdarici Bisi!
Još jednom li zatajiš u lovu na miše,
pred oči mi nikad ne izlazi više!“🐾😸
🐾🐾😸 MACA LENJIVICA – PANTRY DRAMA
author: Nelly Poerich
In a mountain village autumn made its way,
rustling leaves are whispering, grass has gone to lay.
Branches bend with apples, pears, and plums so sweet,
Zinka shakes them laughing, picking fruit to eat.
She lights up the fire, peppers start to roast,
“Ajvar will be plenty,” tells her neighbor, boast.
A housewife so diligent, working like a knight,
winter must be conquered, spring is out of sight.
In the pantry treasures, jars of jam and more,
lined up neatly, shining, sweetness to the core.
Everything arranged now, order fills the scene,
but inside the barrels, drama – act fifteen!
Potatoes lie heavy, pressing peppers tight,
cheese-filled pickled peppers bubbling in the night.
Mice peek out and giggle, teasing lazy cat,
mocking Maca’s whiskers – “What a joke is that!”
Dancing through the pantry, autumn feast begins,
the trap with poison waiting – yet it never wins.
From potatoes climbing, trying to reach the cheese,
cucumbers are dozing, snoring at their ease.
Just as little noses boldly made their plan,
BANG! – the rifle echoes, fired by a man.
Frightened they start trembling, hunters’ dogs now bark,
howling, growling, chasing, scaring them to dark.
And Maca curled tightly in the corner near the door,
frozen clock hands standing, ticking nevermore.
But Zinka shows no fear – strong as steel, she stays,
storming in the pantry, anger all ablaze.
“You again, you rascals, stealing all my toil!”
with her broom she lashes, lines them up in file.
“You would dare to knot me, tie me with a cord?
But your rodent council ends in shameful word!”
Maca waves her tail now, circling Zinka’s feet,
dreaming of the mice now, tasty little treat.
But Zinka won’t be gentle – scolds her in a flash,
furious like a whirlwind: “Shoo! Away you dash!”
“You lazy little creature, not worth even a pea,
back you go to mistress Bisi – not with me!
Once again you fail me, hiding from the mice,
never cross my doorway – heed this final advice!”
🐾 MACA LATMASKEN – DRAMA I SKAFFERIET
författare: Nelly Poerich
I en bergsby kommer hösten, färgerna blir klara,
löven prasslar stilla, gräset lagt sig bara.
Grenar böjs av frukter, äpplen, päron, plommon,
Zinka skakar skrattande, fyller korg och omgång.
Hon tänder upp elden, paprikan får glöd,
“Ajvar blir det mycket!” säger hon i stöd.
En husmor så flitig, arbetar som soldat,
vintern måste klaras, våren kommer sent så klart.
I skafferiet fyllt nu, sylt och marmelad,
allt står fint i ordning, doft av dunja glad.
Allting står på rad nu, ordning, glans och frid,
men i säck och tunnor väntar drama – vilken strid!
Potatis trycker tungt nu, paprikan blir platt,
fyllda små paprikor jäser dag som natt.
Möss tittar och fnissar, retar katten lat,
Maca bara blinkar – “Ni har skojat, så är det satt!”
De dansar runt i skafferiet, festen hösten ger,
fällan full med giftet, men den lyckas ej mer.
Från potatis klättrar de, vill åt osten nu,
gurkorna små snarkar, hindrar deras klåda, hu!
Just när små nosar modigt gjort sin plan,
PANG! – ett skott från grannen, hörs i hela stan.
Förskräckta börjar darra, hundarna de skäller,
jakten blir ett kaos, ingen mus sig fäller.
Och Maca har sig rullat i hörnet vid en dörr,
klockans visare har stannat, tystnad blev dess surr.
Men Zinka visar modet – stark är hon som stål,
stormar in i skafferiet, arg och utan nåd.
“Åter är ni här nu, stjäl från mitt besvär!”
med sin kvast hon sopar, ställer upp er här.
“Skulle ni mig binda, knyta som ett snöre?
Men ert lilla rådslut slutar utan ära!”
Maca svänger svansen, snurrar Zinkas ben,
drömmer om små mössen, smaka dem som sen.
Men Zinka blir ej mild nu – skäller på en gång,
furie som en stormvind: “Ut! och spring i språng!”
“Latmask lilla kisse, ej ens värd en ärt,
till din matmor Bisi ska du nu bli sänd och bärt!
En gång till du sviker, gömmer dig för mus,
visa dig ej mera – detta är mitt brus!”
