MAMA HOĆE DA SE PITA
Autorka Nelly Poerich
☃️👧❄️
☃️👧❄️
🇩🇪 Deutsch (Nemački)
Mama will das letzte Wort haben
Dezember ist’s, der Winter lacht,
Schneeflocken tanzen sacht bei Nacht.
Die Kinder rennen, froh und frei,
Ihr Lachen klingt wie Melodei.
Doch Mina steht – der Schnee sie ruft,
Die Mutter streng, mit sanfter Luft:
„So gehst du nicht! Zieh dich doch an!
Sonst wirst du krank, mein liebes Kind!“
Doch Mina trotzt, so stolz und wild,
Der Schneemann lockt das kleine Bild.
Doch Mütter haben das letzte Wort,
Ermahnung tönt von jedem Ort.
„Die Straße glatt, zieh andre Schuh,
Sonst fällst du hin – hör doch im Nu!“
Mina seufzt und schaut betrübt,
Weil Mama’s Stimme Regeln liebt.
Draußen rufen Kinder laut,
Und Mama’s Stirn wird langsam taut.
Papa schweigt, die Oma nickt,
Der kleine Bruder gluckst vergnügt.
Mina kämpft, doch Tränen nah,
Sie zieht sich warm, oh wunderbar!
Und bald im Schnee, wie Bär so rund,
Spielt Mina froh auf weißem Grund.
🇬🇧 English (Engleski)
Mom Wants to Have Her Say
December comes, the snowflakes spin,
The town is wrapped in winter’s grin.
Children scatter, laugh and play,
In games that chase the cold away.
But Mina stands—outside’s delight,
While Mother warns with loving might:
“You’ll catch a cold, now listen dear,
Put on your coat, your hat, right here!”
But Mina frowns, she wants to run,
The snowman’s calling, full of fun.
Yet Mom, as moms have always done,
Keeps teaching lessons, one by one.
“The road is icy, change those shoes,
The furry ones, not those you choose!”
Mina sighs but knows it’s true—
Defiance melts, as mothers do.
Outside friends shout, “Come and play!”
Mom’s lips grow tight, yet soft that way.
Dad just nods, the grandma beams,
The baby gurgles in his dreams.
Mina wipes a tear, then grins,
Bundles up, adventure wins!
Like a little bear she goes,
Where laughter dances in the snows.
🇷🇺 Русский (Ruski)
Мама хочет своё сказать
Декабрь. Снегопад кружится,
Зима в окошке весело блестится.
Детишки — смех, снежки, игра,
Вокруг веселье до утра.
А Мина в дверь — но мама ждёт:
«Куда без шапки? Простудишь рот!
Надень комбинезон, шарф тугой,
Вернись ко мне, не будь пустой!»
Упряма Мина — хочет в снег,
Где ждёт снежок, где смех и бег.
Но мама — мама, ей видней,
Она хранит покой детей.
«Скользко! Обуй другие сапожки,
Подумаешь — не две дорожки!»
Мина вздыхает, но идёт,
Мамин голос ей всё поёт.
Друзья зовут, манят, смеются,
Мамины губы чуть качнутся.
Отец молчит, бабушка кивнёт,
А брат — он спит, да и поёт.
Мина слёзы прячет, ждёт,
Вдруг улыбается — и вот!
Как мишка в шубке на снегу,
Она смеётся на бегу!
🇸🇪 Svenska (Švedski)
Mamma vill bestämma
December, snön faller vit,
den lilla staden lyser hit.
Barnen skrattar, springer runt,
deras glädje är så sund.
Men Mina står där vid dörrens kant,
mamma säger: “Stanna, vänta, tant!
Ta på din overall, min vän,
annars blir du sjuk igen.”
Mina suckar, vill gå ut,
snögubben lockar med sitt ljud.
Men mamma, ja hon måste leda,
för mammor vet – det är av heda.
“Halkan farlig, byt nu skor,
ta dem med päls, det är vårt spår.”
Mina lyssnar, rynkar näsa,
men vet: hon kan ej mamma mäta.
Utanför ropar barnens skratt,
mamma ler men håller vakt.
Pappa tyst, och mormor nickar,
lillebror med nappen tickar.
Mina fäller tår och ler,
tar på sig jackan – nu är hon mer.
Som en liten björn i snö,
hon springer, glad, i vinterglö.












Нема коментара:
Постави коментар