Prikrala se Dara bukvi,
znatiželja su joj mravi.
Stalno rade,
tak’ malecki,
kol’ko tek bi da su vel’ki!
🐜
Tovar nose od njih veći,
da l’ će oni
ikad leći?
Stalno jure. Kuda žure?
Od umora da l’ s iznure?
🐜
Ni vrućina im ne smeta,
malo skoknu do drveta.
Šetaju gore, šetaju dole,
da l’ ih nekad nožice bole?
🐜
Prikrade se bliže Dara,
da l’ je možda oko vara?
“Kakva mrave nosi sila?
Kad bi ona takva bila?!”
🐜
Zadivljena i od čuda,
želja joj se javi luda.
Da uplaši mravišane,
da nad kućom njinom stane.
🐜
Kad mravinjak prutem grunu,
tad iz njega četa jurnu.
Mileli su svuda smelo,
nekol’ko se na prut pelo.
🐜
Do lakta joj skoro došli,
kroz rukavić vešto prošli.
“Mogli bi me i ujesti!”,
pa ih s pruta poče tresti.
🐜
Mravi dalje smelo jure,
kuda opet tako žure?
Baci prutić i zaplaka,
što diraše skup gorštaka.
🐜
Zateče se u svom stidu:
„Neka svojim putem idu!
Neka radni uvek budu!
Diviću se njinom trudu!“
🇬🇧 English translation
What Power Do Ants Carry
Dara crept up to the tree,
curious what the ants might be.
Always working, tiny, small,
how much more if they were tall?
They bear loads much bigger than they,
will they ever rest one day?
Always rushing, never still,
do they tire, or lose their will?
Heat can’t stop them, quick they go,
up the tree and down below.
Marching up and marching down,
do their little feet not frown?
Dara crept up closer still,
could her eyes be playing ill?
“What strange power ants can own,
oh, if such were mine alone!”
Staring, filled with awe and wonder,
wild thoughts in her heart did thunder.
“What if I should scare their band,
rule above their tiny land?”
With a stick she poked their mound,
out they swarmed, a hundred bound!
Fearless, bold, they ran and sped,
some climbed up the stick instead.
Nearly reaching Dara’s arm,
through her sleeve they marched with charm.
“They might bite me, I should flee!”
Shaking fast, she set them free.
Still the ants rushed, swift and brave,
but Dara thought of what she gave.
She dropped the stick, her eyes went wide,
and in her shame she softly cried:
“Let them walk their busy ways,
let them work through nights and days.
Never more their toil I’ll break,
their true effort I’ll admire and take.”
🇸🇪 Svensk översättning
Vilken kraft bär myrorna
Dara smög sig fram till trä’t,
nyfiken på vad myror vet.
Alltid arbetar, så små, så små,
tänk hur starka de då kan gå!
De bär bördor, större än dem,
ska de vila nå’n gång sen?
Alltid springer, jämt i fart,
blir de trötta nå’n gång snart?
Hetta stör dem inte alls,
upp på trädet, ner i vals.
Går däruppe, går därner,
kan de aldrig känna besvär?
Dara smög sig närmre in,
kunde ögat lura henne min?
”Vilken kraft myrorna bär,
tänk om jag den också här!”
Fylld av undran, nästan galen,
kom en lust i hjärtat svalen.
”Skrämma deras lilla land,
stå där stolt med pinne i hand!”
Med en pinne stötte hon till,
ut de svärmade, modigt och vill.
Myrorna rusade, fort som fläkt,
några upp på pinnen direkt.
Nästan upp till armen kom,
genom ärmen smidigt de for som dom.
”De kan bita mig, å nej!”
Hon skakade pinnen och sprang sin väg.
Myrorna rusade, starka, små,
Dara såg och förstod då så:
Hon släppte pinnen, fylld av skam,
och sade stilla, nästan fram:
”Låt dem gå sin arbetsstig,
flitiga alltid, dag som vig.
Jag ska deras möda ära,
och beundra, aldrig förstöra.”
Нема коментара:
Постави коментар