🌸Dok baka plete i klupka lete
Autor: Nelly Poerich
Kuća i maca
Ko’ ja i Braca,
Celog su dana
ispred ekrana.🌸
I dok nam baka
džempere plete,
okolo klupka
veselo lete.🌸
Iglama maše
pa malo drema,
po džepu spazi
da plavog nema.🌸
Ispod fotelje
Maza i Ljupče,
uporno njuškom
skrivaju klupče.🌸
Braca ih bodri,
zaklanja šalom,
a ja se baki
obratih s hvalom.🌸
„Kako je, bako,
džemperić lep
i da na njemu
ne bude džep.🌸
Leptira ovoj
dopleti šari,
ljutnjom nam, bako,
igru ne kvari.“🌸
Stiša se stara
jer bi joj milo,
Maza joj smelo
skoči u krilo.🌸
Kao vretenom
poče da prede,
milujuć’ bakine
uvojke sede.🌸
Zalaja Ljupče
kao da shvata,
da kraj je doš’o
dečijeg rata.🌸
🇬🇧 English
🌸While Grandma Knits and Balls of Yarn Fly🌸
Author: Nelly Poerich
The dog and the cat,
like brother and me,
sit the whole day
in front of the TV.
And while our grandma
knits sweaters neat,
the yarn balls around her
dance at her feet.
She waves with her needles,
then dozes a bit,
but finds in her pocket
the blue one is split.
Beneath the old armchair,
the kitten and pup
are hiding the yarn ball,
not giving it up.
Brother keeps cheering,
he hides it with glee,
but I turn to grandma
and say gratefully:
“Oh, grandma, dear,
your sweater’s so sweet,
but please, without pockets
for yarn to retreat.
Add butterflies’ patterns,
make it with cheer,
don’t spoil our playtime
with scolding, my dear.”
The old one grew gentle,
her heart full of glow,
the kitty leapt boldly
into her lap so.
Like a spinning spindle
it started to purr,
caressing the silver
in grandma’s soft hair.
The pup barked loudly,
as if he knew
the children’s small battle
had ended too.
🇸🇪 Svenska
🌸När mormor stickar och nystan flyger🌸
Författare: Nelly Poerich
Hund och katt,
som bror och jag,
sitter hela dagen
framför en skärm idag.
Och medan mormor
stickar vår tröja,
springer små nystan
glatt ut och röja.
Hon rör sina stickor,
sen blundar en stund,
i fickan hon letar –
den blå är ej rund!
Där under fåtöljen,
Maja och Lillen,
döljer envist nystan
med nosen i stillen.
Bror hejar på,
han gömmer i sjal,
men jag vänder till mormor
och säger med val:
”Åh mormor kära,
din tröja är fin,
men gör den nu utan
en ficka därtill.
Sy små fjärilar,
mönster så rar,
förstör ej vår lek
med stränga ord, svar.”
Den gamla blev mild,
hjärtat så varmt,
katten sprang modigt
i hennes famn, skarpt.
Som en liten slända
började den spinna,
strök hennes silverhår
med mjuka minnen.
Hunden skällde högt,
som om han förstod,
att barnens små krig
fått slut, allt var god.
Нема коментара:
Постави коментар