🌸Srculence Dunja🌸
autorka Nelly Poerich
Iz školskog dvorišta dopire galama,
deca šator raširila, mačak im reklama.
Zasijale mu oči, naoštrio brke,
pa još i patike navuk’o usred frke.
🌸
Srculence Dunja podbočila ruku,
„šatro“ mangup kraja dira njenog Luku.
Otkačio Minu, pa sad za njom juri,
saleće je svuda k’o orao suri.
🌸
Lukinog je tatu poznavala dobro,
al’ na put je otiš’o – neće doći skoro.
A mama mu dama, domaćicu glumi,
al’ ruke da prlja – u to baš i sumnji.
🌸
„Kome sad da se obratim?“ – misli mala Dunja,
kad neki dan preminuo dobri čika Žunja.
Stisla svoje pesnice k’o dva čvora – mašnice,
našla pravi korak, i uvažen i opak.
🌸
Očas sve hipnotisa – i čergara mačka,
a od „šatro mangupa“ osta samo značka.
Zadovoljna Dunja priđe srećnom Luki,
za uspešan okršaj zahvali se lutki.
📖 Prevod
🌸Engleski (poetičan, bajkovit ton)
Little Heart Dunja
by Nelly Poerich
From the schoolyard echoes laughter and cheer,
children set a tent, a clever cat draws near.
His eyes are glowing, his whiskers all tight,
he even put on sneakers – ready for a fight.
🌸
Little heart Dunja, with her hand on her side,
faces the local bully, standing with pride.
He left poor Mina, now after her he flies,
chasing everywhere, like an eagle in the skies.
🌸
She knew Luka’s father, a good man and kind,
but he went on a journey, no return close in mind.
And his mother, a lady, pretending at home,
but dirty her hands – that she’d never own.
🌸
“Whom can I turn to?” – Dunja thought with dread,
just days ago, good uncle Žunja was dead.
She clenched her fists, like bows tightly tied,
found the right step – strong, dignified.
🌸
In a flash she bewitched the gypsy-like cat,
and from the fake bully, no more than a badge at that.
Content little Dunja went smiling to Luka,
for her brave victory – thanked her faithful doll, Duka.
Švedski (mek, ritmičan ton)
🌸Lilla Hjärtat Dunja
av Nelly Poerich
Från skolgården hörs skratt och stoj,
barnen reste tältet, katten blev en pojk.
Hans ögon gnistrar, morrhåren skarpa,
till och med skor tog han på i all fara.
🌸
Lilla hjärtat Dunja, handen i sidan,
stod mot kvarterets bråkstake, modig och driven.
Han lämna’ stackars Mina, nu efter henne sprang,
jagade överallt, som en örn med svang.
🌸
Hon kände Lukas pappa, en hederlig man,
men han for på resa – och dröjer nog än.
Och mamman en dam, som husmor vill te sig,
men smutsa sina händer – nej, det vill hon ej.
🌸
”Vem ska jag vända mig till?” – Dunja tänkte så,
när snälle farbror Žunja dog häromdag.
Hon knöt sina nävar, som rosetter små,
fann rätta steget – starkt och stått att gå.
🌸
I ett ögonblick förtrolla hon cirkuskatten,
och av låtsas-bråkstaken blev bara märket kvar sen.
Nöjd lilla Dunja gick lycklig till Luka,
för sin seger tacka hon dockan, sin Duka.
Нема коментара:
Постави коментар