🌸🇷🇸 Razmaženo ovoliko🌸
Autor: Nelly Poerich
Zadremalo malo luče,
ukućana svih mazuljče,
k’o mačence snu se ne da,
mrnjauče na sve s reda.
🌸Suzicama satak moli
da kazaljke malo spori,
ali sat je smeškom jari
kuca devet, vampir stari.
🌸I majka je kao bajka,
prati okom čarobnjaka,
večeru joj zgotovila,
šoljom mleka zasladila.
🌸I krevet se važan pravi,
čudan neki stražar javi.
Ali luče, malo kuče,
ukućana svih mazuljče,
ljubomorno lutke grabi,
mršteći se žapcu Dabi.
🌸Noćima ga često usni,
kreketavi moron gnusni
baškari se na lokvanju
k’o kadija na divanu.
🌸Šeret lulom mami žabe,
suparnički te mu grabe,
otimaju o list smokve
ne bi li ga hladom takle.
🌸I u horu nebu prate,
kreštalice kre-kre znate,
al’ se tikvan pa-pa drži
i od rode da je brži.
Držeći se svoga pramca,
zavodljivog mačo-žapca.
🌸Zadremalo malo luče,
i u školi svih mazuljče,
k’o majmunče nered slavi,
od bukvara čamac pravi,
avione, bombardere,
od omota bombonjere.
🌸Krasoliko, srcoliko,
razmaženo ovoliko,
zadremalo, trlja oči.
Zagrli ga — laka noći!
🌸🇬🇧 So Spoiled, This Much
Author: Nelly Poerich
The little darling starts to doze,
the household’s pet that everyone knows.
Like a kitten that won’t give in,
it mews at everything, nose to chin.
With tiny tears it begs the clock,
“Slow your hands, oh just a drop!”
But the clock just grins so sly,
strikes nine o’clock — old vampire guy.
And mother, like a fairy tale,
with watchful eyes that never fail,
brings her dinner, warm and sweet,
a cup of milk, the perfect treat.
And the bed plays guard in pride,
a strange old sentry by her side.
But the child, that pampered pup,
the family’s darling, won’t give up.
She grabs her dolls with jealous snatch,
and frowns at Daba, frog to match.
At night she dreams him croaking loud,
a nasty fool, a slimy shroud,
who sprawls upon his lily throne,
like a judge, he claims his own.
A trickster lures the frogs with smoke,
his rivals leap with greedy poke,
they snatch at fig leaves, shade to steal,
to touch his pride, to break his zeal.
In chorus loud they croak to skies,
“kre-kre,” the noisy lullabies.
But Daba holds his ground, you see,
swifter even than a stork could be.
Clinging to his princely stance,
that macho frog with boastful glance.
The darling dozes, school’s pet too,
a monkey’s mischief shining through.
From schoolbook pages, boats she makes,
planes and bombers, sweet mistakes.
So pretty-faced, with heart aglow,
spoiled as ever, head to toe.
Now she dozes, rubs her eyes,
hug her gently — say goodnight.
🌸🇸🇪 Så bortskämd, så här mycket
Författare: Nelly Poerich
Somnar nästan, litet barn,
hemmets kelgris, alla’s garn.
Som en katt vill ej ge sig,
mjauar högt åt allting sig.
Med små tårar ber hon klockan,
”Sakta ner, åtminstone lite grann.”
Men klockan ler så lurigt, klart,
slår nu nio — vampyrn så smart.
Och mamma är som en saga,
följer henne med trollens öga,
kvällsmat fixar, värmer fint,
en kopp med mjölk, så söt och lind.
Och sängen blir så stolt och stor,
en vakt står där, så märkligt ord.
Men barnet, litet yrväder,
hemmets kelgris, allt och mer,
rycker dock sin docka hårt,
och grimaserar åt Daba, så svårt.
Om natten drömmer hon om grodan,
äcklig, dum, med kväk i floden.
Ligger bred på liljeblad,
som en domare, stolt och glad.
En skojare lockar grodor små,
rivalerna vill löven få.
De rycker loss ett fikablad,
för att skugga hans tron så glad.
I kör de sjunger mot himlens höjd,
”kväk-kvæk”, så låter deras fröjd.
Men Daba står där stark och fri,
snabbare än en stork kan bli.
Håller fast vid sin stolta glans,
den macho-grodan i sin dans.
Somnar nästan, litet barn,
skolans kelgris, hela garn.
Som en apa gör hon bus,
av bok till båt — så lekens ljus.
Av sidor gör hon plan och skepp,
av chokladpapper bombens grepp.
Så vacker, söt och hjärtegod,
bortskämd ändå, i all sin mod.
Nu hon somnar, gnuggar ögat,
krama henne — säg godnatt.
Нема коментара:
Постави коментар